Blogg

Blogg

Grundläggande filosofi

YogaPosted by Ehlin Mellegård 16 Aug, 2018 20:58
Jag tänkte den här terminen prata lite om yogafilosofi utifrån Sinom Krohns bok "Närmare något - filosofin bakom yoga". Detta är det första underlaget jag kommer dela med er.

Yogapraktiken erbjuder en väg in i de djupare lagren av en själv. Man skapar ett utrymme där man får möjlighet att blicka inåt. När vi gör det kan det leda till upplevelser av genuin frihet och samhörighet samtidigt som man kan komma i kontakt med begränsande mönster man lagt sig till med under livet.

I yogan jobbar man utifrån två polariteter, som de flesta känner till som yin och yang. De skapar tillsammans en helhet som varandras motsatser i ett samarbete. Vi har t.ex aktivitet kontra avslappning. När vi praktiserar yoga och även i det vanliga livet vill vi att dessa motpoler ska verka tillsammans. När den här föreningen sker så kommer vi närmre vår sanna natur.

I den yogiska filosofin så pratar man om EN stor sanning. Men kan inte beskriva den här sanningen på ett sätt för perspektiven på sanningen är många då allt är mänskliga tolkningar av den enda stora sanningen man hänvisar till. De yogiska texterna beskriver sina tolkningar av sanningen till största del baserade på upplevelser av verkligheten.

Det här sättet skiljer sig ganska mycket från oss här i väst som gärna lutar sig tillbaks på vad vi menar är verkliga upplevelser. Men jag tänker att alla upplevelser är verkliga utifrån den personens upplevelse. Däremot är yogans traditionella mål att sträva efter att uppnå sann insikt i verklighetens djupaste struktur. Alltså DEN verkliga upplevelsen/sanningen. Men vägen dit baserar sig främst på upplevelsebaserad verklighet än faktiskt konkreta verkliga upplevelser.

Yogatekniker är alltså utformade utifrån den här intentionen och de kan påverka en väldigt kraftfullt. Det är möjligt att komma i kontakt med känslor eller upplevelser vi annars inte kommer i kontakt med i vardagen. Det är antagligen de här små glimtarna som gör att yogan har fått sitt uppsving här i väst. Det finns en inneboende längtan inom oss att uppleva den här djupare samhörigheten.

Samtal

Bara livetPosted by Ehlin Mellegård 14 May, 2018 15:38
Jag har hittat en podd som jag tycker väldigt mycket om som heter ”Björn och Navid”. De samtalar helt anspråkslöst om livet på ett sätt som för mig är väldigt tilltalande och inspirerande. När jag funderar på vad jag ska skriva om som är yogarelaterat kan det lätt landa i att det ska handla om något tekniskt som är specifikt just för yoga. Men yoga handlar i slutändan om livet och att ta med sig det man har möjlighet att komma i kontakt med på mattan ut i livet. Därför känns det som att ventilera det som handlar om livet kanske är det mest värdefulla att skriva om även när det handlar om yoga.

Det var också en del av min utbildning att tolka yogafilosofiska texter utifrån ett modernt perspektiv. På min naturterapeutiska utbildning var samtalet om livet en oerhört stor del då det är utifrån människans liv man ställer en naturmedicinsk diagnos. Och detta verkar vara något människor saknar väldigt mycket; att prata om livets alla nyanser. I dagsläget är det nog ännu viktigare än vad det någonsin vart, eftersom vi lever i ett samhälle som lyfter upp individualism. Baksidan med det är att vi kan känna oss väldigt ensamma och hamna i en upplevelse av att vi är ensamma med att känna och tänka som vi gör. Men så är det inte. Vi delar alla upplevelser av ångest, separation, smärta och förvirring.

Så klart glädjefyllda tillstånd också men det är kanske inte de tillstånden vi känner oss ensamma i. Det är fortfarande ämnen som är lika värdefulla att diskutera och lyfta fram och som bidrar till känslan av gemenskap. För jag tänker att det är själva anledningen till varför vi behöver ventilera livets frågor - så vi kan bevara känslan av tillhörighet. Genom den tillhörigheten kan vi stärka varandra.

Balans

HälsaPosted by Ehlin Mellegård 12 Apr, 2018 10:48
Jag tänker ofta att man behöver finns balans i livet för att må bra. Men vad innebär egentligen balans? Själva ordet i sig har en innebörd som lätt antyder att man ska lika mycket av olika saker. Fast det kanske inte riktigt är vad det handlar om. Upplevelsen av balans och faktiskt balans blir två skilda saker.

Den känsla som balans skapar är en känsla av förnöjsamhet; att vara tillfreds. En känsla som kan vara väldigt skön att vila i. Men behöver man ha jämvikt av livets olika ingredienser för att uppleva det? Det finns olika områden i livet man spontant kanske tänker på när man pratar balans. T.ex. egen tid med sig själv i relation till tiden man spenderar med andra eller på jobbet. Balans mellan vila och aktivitet och balans mellan intellekt och hjärta. Detta är saker jag själv pratar om och uppmuntrar till att man bör leva efter. Och att jag tror det är nödvändigt för att må bra. Sen kan upplevelsen av att ha balans i de här olika områdena se väldigt olika ut från person till person oavsett hur den faktiska balansen ser ut. Och upplevelsen tror jag är mer avgörande än den faktiska balansen. Sen har vi ibland en felaktig bild av vår upplevelse och kan lura oss själva till att livet känns balanserad, fastän vi står på kanten och är på väg att trilla över. Då har vi inte balans.

Samtidigt som balans är något jag har velat skapa i mitt liv har jag också under större delen av mitt liv vart en person som velat uppleva saker starkt. Jag har sökt mig till mer extrema förhållanden för att känna mig levande. Jag tycker trots allt att livet är till för att upplevas och inte något att bara balanserat förhålla sig till. Det blir som lite tråkigt. Låt känslostormarna komma och känn vad det innebär att vara människa. Både de ångestfyllda upplevelserna och de fullkomligt njutbara upplevelserna. Sen kan jag säga att jag ofta har hamnat ur balans i den här stunderna. Men jag hittar tillbaka och på så vis tänker jag att jag ända har en grundläggande balans som jag återkommer till.

För det som gör att du kan tillåta dig själv flöda med i livet fast ändå uppleva balans ligger främst i hur du förhåller dig allt som sker. Att kunna vara i upplevelsen med klara och vakna ögon, medan du svajar fram och tillbaka och inte trillar över kanten, gör att du har balans. Att på något plan förstå att du inte kommer uppnå ditt behov av tillfredställelse genom en specifik upplevelse. Men att du ändå kan få vara i den upplevelsen enbart för upplevelsens egenvärde.

Det landar kanske någonstans i att tillåta sig själv följa med och att livet inte behöver befinna sig i en konstant balans hela tiden där du har jämvikt mellan aktivitet och vila. Men ta tillvara på stunderna där du har möjlighet till återhämtning och se till att vara i dem. Sen kan du ge av din fulla energi när den är nödvändig. Livet är inte antingen eller utan livet kommer hela tiden att svaja fram och tillbaka. Sedan behöver du fortfarande ta ansvar över ditt egna (och andras) liv. Det är alltid du själv som ansvarar för att skapa upplevelsen av balans. Det finns därför en poäng tycker jag att se över sitt liv och kanske omvärdera förändringar man kan göra för att finna en ökad upplevelse av balans. Det är inte en upplevelse som bara infinner sig utav sig självt tror jag utan det kan behövas vissa förändringar i livet för att landa i den. Det handlar kort och gott om att fördela sin energi ”rätt”.

Namaste

Bekräftelse och självkänsla

YogaPosted by Ehlin Mellegård 27 Mar, 2018 21:39
Den senaste tiden har jag kommit i kontakt med flera samtal kring om känslor och framför allt bekräftelse och självkänsla och känner att jag skulle vilja lyfta det ämnet lite. Bekräftelsebehov är ju något vi alla har men det finns lite olika typer av bekräftelse som har en mer eller mindre hälsosam inverkan på oss. Bekräftelsebehov grundar sig egentligen i ett väldigt grundläggande och basalt behov av att bli sedd. Vi vill bli sedda för att känna att vi räcker till, att vi duger som vi är. Jag tycker det är oerhört fascinerande att små nyfödda bebisar faktiskt dör om ingen tittar på dem när de föds. De behöver bli sedda för att existera. Detta är ett sunt och behov som bär med något väldigt fint med sig, att vi genom varandra bekräftar varandras existens och varande. Denna typ av bekräftelse behöver inte vara i form av ord utan kanske snarare mer består av en seende och mötande blick som bekräftar: jag ser dig.

Men sedan kan det här behovet när det inte är tillfredsställd, vilket det ju sällan är för de flesta av oss, bli ett sökande efter beröm eller någon annan form av mer negativ uppmärksamhet för att bli bekräftad. Det där bekräftelsebehovet som grundar sig i att man inte upplever sig själv vara tillräckligt bra som man är. Den typen av bekräftelsebehov är inte längre hälsosam.

Jag tycker det här är relevant i yogan då yogan är en praktik som syftar till att blicka in i oss själva och att kunna titta på oss själva med acceptans, att se att vi duger som vi är. och det tror jag många kan uppleva i sin yogapraktik. Men det är också lätt att även här ramla in i en jämförelse då man tittar sig runt i rummet och kanske jämför sig med andra och tycker att man inte är ”lika bra” som de andra. Därför vill jag lyfta detta för att förstärka att yogapraktiken är din praktik och ingen annans och ingen annan är bättre än du för att den kanske kan en position bättre. Ibland ger jag lite utmaningar under klassen och jag önskar då att ni tar det som något roligt och inte en jämförelse i prestation. Yoga är för mig allt annat än prestation, även om det kan vara roligt att behärska olika positioner.

Kom hela tiden tillbaks till dig själv, påminn dig själv om att du är tillräcklig. Det är en av huvudprinciperna med yogapraktiken, ett rum fritt från värderingar där du får lov att vara i dig själv och uppleva dig själv precis som du är.

Ländryggs-smärta

YogaPosted by Ehlin Mellegård 21 Mar, 2018 13:39
Är du en av alla som går runt med värk i ländryggen? Ont i ländryggen är något som många idag lider av och det finns flera olika anledningar till detta. Delvis det kanske mer självklara faktumet att vi sitter ned större delen av dagen och kollapsar i vår hållning. Då blir våra muskler slappa och ovana att arbeta. Sedan har människans genomsnittliga längd ökat markant. Båda dessa faktorer bidrar till ökad påfrestning av längdryggen. Men det finns ytterligare en faktor som man inte tänker på men som kan vara en än mer grundläggande orsak till människans problem med ländryggen. Det handlar om den utveckling som har lett människan från att ha gått på fyra ben till att gå på två.

Förklaringen till detta kan hittas i höfterna. Höftleden är en väldigt stabil led som stabiliseras av en rad starka muskler och ledband som håller benen på plats. Men leden får också stabilitet av benens form och relation. Lårbenshuvudet sitter inne i höftskålen, och de passar som regel perfekt ihop när vi står på alla fyra. Reser vi oss upp kan det hända att lårbenet trycks framåt av höftskålen. Då blir höftleden mindre stabil vilket kan medföra ökad spänning i kringliggande muskler. Dessutom sker en utåtrotation av lårbenet, vilket är anledningen till varför du kanske står och går med fötterna utåt. Det i sin tur medför ofta en sammandragning och anspänning runt baksidan av bäckenet och runt ländryggen. Har du vart på mina klasser kanske du har hört mig instruera i positionerna att ”dra övre insida lår bakåt för att skapa en inåtrotation i låret”. Den instruktionen hänger ihop med detta.

Just den här förklaringen kanske inte passar just dig. Alla har inte problem med ländryggen och vissa kan ha det för att de svankar för mycket. Men den finns en tydlig tendens som visar på att problem med ländryggen kan bero på att höftledens utformning inte helt verkar ha följt med den evolutionära utvecklingen. Har du ont i ländryggen och upplever att smärtan försvinner när du står på alla fyra kan detta vara en orsak. Det man behöver tänka på då är att låta den naturliga kurvan i svanken ta form. Ryggraden är skapad för att vara placerad i en S-kurva och höftledens konstruktion kan göra att svanken i ländryggen minskar.

Jag har själv i min praktik länge praktiserat det motsatta, att dra in svanskotan för att tippa bak bäckenet. Detta fick jag lära mig som dansare i ung ålder vilket sedan har följt med mig i min praktik. Nu har jag kommit i kontakt med mer subtila nyanser av bäckenets position och försöker implementera dem alla. När jag vänder min uppmärksamhet mot den här positioneringen låter jag först svanken ta form, kanske en aning överdrivet. Sedan drar jag in svanskotan en aning för att förlänga ryggraden. Det som händer mig då personligen är att jag kontraherar magen, därför behöver jag ytterligare lägga på en dimension där jag förlänger framsidan av överkroppen för att
skapa utrymme i magområdet.

För att hålla det enkelt så gäller det grundläggande för många av oss att svanka lite mer än man vanligtvis gör. Man drar då lårbenet tillbaka på plats. Att påminna sig om detta under dagen kan vara en början till att skapa ett nytt mer hälsosamt mönster för ländryggen.



Flödet av Prana

YogaPosted by Ehlin Mellegård 03 Mar, 2018 11:37
Jag tillhör en av dem som när jag började praktisera yoga hade en väldigt traditionell syn på yoga. Det var också mitt andliga sökande som drog mig till yogan och den fysiska delen av praktiken var inte lika relevant för mig. När yogan sedan började sprida sig i västvärlden och började undervisas på gym och olika studios kände jag ett starkt motstånd till det. Min rädsla för att yoga skulle tappa sin andliga kärna och endast bli en fysisk ytlig ny träningsform påverkade mitt motstånd. Det enorma genombrott som yoga fått i västvärlden fanns ingen chans att stoppa och är en naturlig del av den moderna utvecklingen. Även jag har betydligt förändrat mitt förhållningssätt till yoga och öppnat upp för nya perspektiv jämfört med när jag började praktisera. Och tur är väl det :)

Samtidigt tycker jag fortfarande det känns viktigt att titta på den traditionella synen och se vad vi kan ta med oss därifrån in i vår praktik idag. I de gamla hathayoga-texterna kan man läsa mycket om prana. Prana som begrepp känns för mig väldigt levande och påverkar mitt sätt att se på mig själv och omvärlden. Det är något subtilt som är omöjligt att bevisa men som kan upplevas på flera nivåer. I de äldre texterna finns det väldigt detaljerade beskrivningar av upplevelser av prana. Jag går igång på det och för mig händer det något inom mig som gör att jag helt enkelt köper det.

Så hur kan vi då sammanlänka den moderna hathayogan, som handlar om något så jordnära som kroppsliga yogaställningar, med det traditionella indiska energiarbetet som beskrivs i de gamla hathayoga-texterna? I den traditionella praktiken fokuserade man på att få prana att flöda fritt och beskrev tekniker för hur man kan göra det. Asanas är en av många vägar mot upplevelsen av ökat fritt flöde av prana i kroppen.

Så vad gör asanas? Dess syfte är att positionera oss till en bra kroppshållning, för när vi har bra kroppshållning främjar vi känslan av flöde och frihet i kroppen. En dålig kroppshållning gör det motsatta, det ger en känsla av begränsning och stagnation. Asanas kan därför vara ett kraftfullt sätt att arbeta mot att få prana att flöda mer fritt i kroppen, så länge yogaställningen skapar en bra positionering. Det spelar mindre roll hur avancerad eller enkel yogaställningen är, eller hur vig du är. Det intressanta är om yogaställningen skapar en bra positionering. Det vi vill åt i vår asanapraktik är att öka förutsättningarna för prana att flöda fritt i kroppen.

Praktiserar man mer avancerade yogaställningar kan vighet, styrka och teknik vara ett hjälpmedel för att nå bra positionering, men det är inte den avancerade yogaställningen som är själva målet. Syftet är att uppnå en bra positionering för att öka det fria flödet av prana. Detta gör vi i yogaställningarna genom att tänja de muskler som är för korta, stärka de muskler som är för svaga och genom att träna ens känsla och förståelse för positionering. När man upplever bra positionering känner man helt naturligt att det känns bra. Det kan kännas som att kroppen öppnar upp sig. Man känner sig stark och stabil och kan uppleva en större känsla av inre flöde. När det sker vet man att man duger precis som man är.

Så för att behålla visdomen från den traditionella praktiken är det väsentligt vilken intention man lägger in i sin praktik och hur man utför den. Det är inte teknikerna i sig som är avgörande. Man har själv en avgörande roll för vilken effekt yoga kan bidra med i ens liv. Det jag personligen tycker är svårt är hur jag kan ta med mig den upplevelse som jag skapar på mattan med mig in i vardagen. På mattan känner jag ofta av ett ökat flöde av prana genom bra positionering och att jag duger precis som jag är. Sen i vardagen kan jag lätt trilla tillbaks och komma på mig själv med mina framåtlutande axlar och känslan av att känna mig mindre värd än andra. Det är en konstant träning att komma tillbaka till om och om igen. Men ju oftare man skapar känslan av fritt flöde och frihet desto mer kommer den känslan ta plats i livet.

Tvivel

YogaPosted by Ehlin Mellegård 28 Feb, 2018 18:59
För det mesta känner jag tillit till mig själv och i min roll som yogalärare. Trots att jag bara har undervisat i ett halvår brukar jag ändå känna att jag har en bra grund att stå på, trots att jag vet att jag har en massa utvecklingspotential. Hela den här resan är så väldigt ny för mig och jag är säker på att jag kommer gå igenom många olika faser på vägen. Just nu har jag hamnat i en fas där jag känner mycket tvivel till mig själv. Jag har lite svårt att tro på att jag är tillräckligt "bra" och har hamnat i den där jämförelsen som jag helst vill undvika att vara i. När jag tänker att andra yogalärare har så otroligt mycket mer att ge och mer kunskap än vad jag har och att folk kanske inte uppskattar mina klasser. Jag vill gärna vara kunnig och känna att jag har mycket att ge och jag vill kunna förmedla det jag har. För även om jag har mycket kunskap med mig kan jag känna att jag inte är tillräckligt bra på att förmedla den.

Det finns så klart något positivt i allt detta och det är att jag vill utvecklas, lära mig mer och förmedla mer. Det är bara trist att vara i den här fasen med massa tvivel. Det känns som att jag kämpar just nu och jag önskar att det bara kunde flöda på lite bättre så jag känner att jag är på rätt spår. För när det inte flödar börjar jag undra om jag gör rätt som satsar på detta nu. Fast det är ju det jag vill. Jag får försöka ha tillit och ta mig igenom den här fasen med vetskapen om att den kommer gå över och hoppas på att det bortom detta finns en flöde som väntar på mig.

Ilska

Bara livetPosted by Ehlin Mellegård 23 Feb, 2018 16:35
Det är märkligt ibland hur en känsla bara fullkomligt kan ta över utan att man ens vet varför. Idag var jag så otroligt arg att det bara koka inom mig. Och känslan var att det bara plötsligt kom. Tänkte prova en ny vandringsrunda med Isa, min hund. Jag lyckades inte hitta någon vägbeskrivning hur man tog sig till parkeringen men tänkte att det löser sig nog. Sen körde jag runt och letade och där började tålamodet tryta. När jag väl kom fram hade det dåliga humöret redan etablerat sig och att det just nu är rena rama isbanan på stigarna gjorde inte saken bättre. Också Isa som är lite dragig på det. Ilskan bara bubblade och bubblade inom mig. Jag går där och är medveten om att känslan har fått fotfäste och tänker samtidigt att jag borde bara kunna låta den gå. Tyvärr lyckas jag inte alltid med det när det gäller min ilska. Efter flera gångers närmanden att nästan dra omkull p.g.a halkan kokade det till slut över och jag bara vrålade ut i skogen. Isa tittade på mig och undrade nog vad som hände. Men något släppte och efter det kände jag mig inte särskilt arg längre. Jag trodde inte riktigt på det och tänkte att jag är nog fortfarande lite arg fast det kändes inte längre i kroppen. Man skulle ju kunna tro att ett sådant agerande på känslan likväl bara kunde ha förstärkt känslan. Men här blev det faktiskt som att något kom ut i vrålet och försvann.

Jag vet inte varför det helt plötsligt bara kokar i mig så där att jag blir irriterad för minsta lilla. Ofta kan det vara i samband med PMS men så var det inte idag. Det är annars är enkel förklaring att luta sig tillbaks på. Sen har jag gått och burit på en frustration hela veckan så det kanske var ett resultat av det. Jag tror ju att allt hänger ihop; kropp, känslor, sinne. Det gör det inte alltid lättare att förstå vad det är som sker men det behöver man inte alltid heller. Det kan bara få vara som det är. Sen ska det ju inte behöva gå ut över någon annan så just idag var det väl skönt för min sambo att han är bortrest och slappa vara omkring min känsla. Bara lilla Isa som fick ta en del ilska från mig. Det ska inte hon heller behöva. Hon fick iaf sin långa promenad som jag kämpade så mycket för.

Next »