Blogg

Blogg

Asteya

YogaPosted by Ehlin Mellegård 13 Nov, 2017 09:42
Jag fortsätter resan med att presentera mina tolkningar av Ashtanga yogans första del i den åttafaldiga vägen: yama. På min utbildning använde vi oss bl.a. av boken "Yoga Mala". Där beskrivs Pattabhi Jois tolkningar av Patanjalis yoga sutras. De äldre indiska texterna kan vara svåra för oss i västvärlden att ta till oss. Både p.g.a. olika tidsepoker och olika kultur. Under min utbildningen diskuterade vi detta och försökte lyfta fram tolkningar som fungerar för oss och omvandla yamas till ett modernt perspektiv utifrån den miljö vi lever i. Nästa yama är Asteya - att inte stjäla.

Att inte stjäla låter som en ganska förlegad princip och jag kan inte hjälpa att göra kopplingar till de kristna budorden. Jag har själv svårt för att ta till mig religiösa trosuppfattningar och får automatiskt en lätt avsmak för det. Men jag försöker ta mig bortom det och bara titta på principen för vad den är.

I dagens samhälle har vi ett regelverk som inte tillåter oss att stjäla och majoriteten av vår befolkning förstår den moralen. Det är för mig personligen inte det som är intressant att titta på. Asteya innebär mer än att stjäla konkreta objekt. Det menar även att människan mår bra av att reducera sina yttre behov och av att undvika att samla på sig saker hon inte behöver. Det är för mig mer intressant att belysa och väldigt aktuellt i vårt materialistiska samhälle. Genom att inte omge sig bland onödiga yttre attribut känner vi oss ”lättare”. Allt vi äger är energi, och genom att samla på sig saker samlar vi även på oss energi. Energi som kan tynga ner oss, som stjäl vår uppmärksamhet och hindrar oss från att vara klara i sinnet.

Om man tittar lite mer på aspekten att stjäla i relation till lycka kan man se att bakom det finns en parallell till vår vilja att äga. Vår tro på att vi kommer att glädjas av andra ägodelar. I denna önskan av ägande finns en missunnsamhet gentemot andra och deras ägande av tillgångar. Vad denna missunnsamhet gör är att skapa en negativ sinnesstämning inom dig själv. Är det lyckligare vi vill bli kan det komma som en tröst att forskning faktiskt visar på att materiella tillgångar inte gör oss lyckligare. För starkt fokus på materialism kan få oss att tappa bort de mer meningsfulla och glädjerika sidorna av livet. Människor med en materialistisk inställning har även visat sig ha orealistiskt höga förväntningar på vad tillgångar och pengar kan åstadkomma. Detta skapar snarare besvikelse än lycka. Ens inkomst i relation till välbefinnande spelar roll när den tar en upp ur fattigdom. När den bidrar till att man kan uppfylla sina grundläggande behov. Utöver det har inkomst och ägodelar en minimal inverkan på ens välmående. Detta skriver Sonya Lyubomirsky om i hennes bok ”Lyckans verktyg”.

Jag tänker också att asteya berör aspekten att respektera andras känslor. Är man för självcentrerad kan det faktiskt landa i att den andra personen upplever det som att man "stjäl" hens rätt till att känna sin känsla. Detta är något som har hänt mig upprepade gånger i t.ex. min relation. Har jag och min sambo en mer hetsig diskussion faller jag lätt in i att det är min känsla som är den viktiga och som ska få plats. Jag hör inte vad Jonas försöker förmedla, utan är fullkomligt uppslukad i att förmedla min känsla. Insikten av detta kan å andra sidan ge mig skuld och skuld är något jag tycker vi här i norden bär alldeles för mycket av. Vi behöver också sträva mot att frigöra oss själva från skambeläggning över att våra känslor och tankar inte är accepterade. Vi skulle må bra av att förstå att vi HAR våra tankar och känslor, men vi ÄR dem inte. Det är ok att ha dem. Sedan har vi makt över att styra våra tankar och känslor, men det kräver träning. Det är ett ansvar jag tycker människan kunde bli bättre på att ta. Men att ha respekt för sina egna och andras upplevda känslor är egentligen det jag försöker förmedla som väsentligt här.